Boxning – historia

Boxning är en av världens ännu existerande sporter. Redan så tidigt som 2 000 år f.Kr finns det tecken som tyder på att boxning förekommit. Som sport i organiserad form kan den ha förekommit sedan 688 f.Kr då boxning för första gången fanns på det antika olympiska programmet.

Boxning förekom även i det antika Rom där den dock förbjöds i slutet av 300-talet för att sedan inte uppstå förrän i England i början av 1500-talet. Ordet boxning började dock inte användas förrän under 1700-talet. I samma veva kom även de första reglerna i form av de så kallade Broughton-reglerna, som tillkom för att skydda boxarna eftersom matcherna ofta var ganska brutala.

Under 1800-talet fortsatte boxningen att utvecklas och så småningom uppstod också den moderna boxningen så som vi känner den idag.

I början av 1900-talet började också proffsboxningen att etablera sig och utropa mästare. En av de första mästarna som blev känd på bred front var amerikanen Jack Johnson. Under 1920-, 1930- och 1940-talen blev boxningen riktigt stor framför allt i USA med namn som bland andra Jack Dempsey och Joe Louis.

Sedan dess har många stora boxare kommit och gått, från legendariska boxare som Muhammad Ali och George Foreman till nutida storheter som Vladimir Klitschko och Floyd Mayweather.

En boxares fysik

Förutom de tekniska färdigheter en boxare måste ha i besittning när det kommer till den faktiska boxningen, krävs en fysik utöver det vanliga. En boxare måste vara stark och ha en bra tyngd i sina slag. Vara uthållig nog för att klara av alla de ronder en match på olika nivåer består av, både vad gäller mjölksyrenivån i musklerna och konditionsmässigt allmänt sett. Utöver det ska en boxare ha bra balans och dessutom, kanske viktigast av allt, vara snabb som en kobra med bra rörlighet i kroppen och besitta ett väl fungerande fotarbete.

Vissa människor runt om i världen har svårt att förstå sporter som boxning och kampsport i allmänhet. De kan inte se förbi elementet av våld och förstår inte finessen av de tekniska delarna, eller det engagemang som krävs för att bygga upp den fysik som krävs för sporten. En boxare som en inte har respekt för sig själv och andra, blir allt som oftast inte långvarig inom sporten och faktum är att boxning lett ett stort antal ungdomar från fel till rätt spår och fostrat generationer av idag respektabla medborgare.

Träningen

En stor del av grunden till den träning som krävs för att bli en framgångsrik boxare läggs, mot vad många tror, inte i, utan utanför ringen. Vanliga kropps-styrkeövningar som armhävningar, situps, med mera, varvas med konditionsövningar som vanlig löpning eller till exempel intervallträning. Viktigt är även övningar med olika sorters redskap. Ta där bara ett exempel som hopprepet, ett redskap som är väldigt starkt förknippat med boxning och som både ger utövaren snabbhet, kondition och fotarbete.

Vanligt förekommande är också komplimenterande tyngre styrketräning med vikter och vid denna typ av träning är att man ofta ute efter styrkan i sig och inte nödvändigtvis utav muskelmassa. På senare år och kanske främst inom MMA har vi dessutom sett inslag av mera gymnastiska övningar där hela kroppen medverkar. Tanken bakom detta är att ett fokus på smidighet och balans är ett inslag som är väldigt viktigt i den allsidiga träning man vill åt och på absolut högsta nivå kan även den minsta förbättring i helhetsresultatet vara det som skiljer agnarna från vetet.

Stora svenska boxare

Trots att Sverige kanske inte tillhör de allra främsta boxningsnationerna har vi genom åren ändå lyckats producera ett antal boxare som rönt stora framgångar internationellt, såväl på herrsidan som på damsidan. Bland andra Ingemar Johansson, George Scott, Armand Krajnc, Åsa Sandell och Frida Wallberg.

Ingemar Johansson

Göteborgssonen Ingemar Johansson, även känd under smeknamnet ”Ingo”, är utan tvekan Sveriges störste boxare genom alla tider. Efter att ha blivit proffs år 1952 kom seger efter seger och fyra år senare hade Johansson boxat till sig EM-titeln i tungvikt.

Efter ytterligare några betydelsefulla segrar ställdes han mot amerikanen Floyd Patterson i en match om VM-titeln i tungvikt. Matchen, som gick på Yankee Stadium i New York den 26 juni 1959 och som Ingo vann på knock out i tredje ronden, är svensk idrottshistoria.

Frida Wallberg

Sveriges mest framgångsrika boxare på damsidan är troligtvis Frida Wallberg. Hon blev proffs redan som 21-åring efter att ha vunnit 48 av 53 amatörmatcher.

I november 2010 lyckades hon erövra WBC-bältet efter seger mot kanadensiskan Olivia Gerula. I en match i juni 2013 knockades Wallberg allvarligt och det är ännu oklart om hon kommer tillbaka till boxningsringen.

Damboxning

Klara Svensson är ett namn att lägga på minnet. Hon står nämligen redo för att gå en match mot Erica Farias, en match om VM-titeln. När matchen kommer att gå av stapeln är ännu inte bestämt men den kommer att gå av stapeln i Köpenhamn och kommer garanterat att vara en match värd att se.

Det är Aftonbladet som skrivit en artikel om matchen som vi snappat upp. Matchen kommer att vå mellan titelmästaren Erica Farias och interimmästaren Klara Svensson. I artikel går att läsa att Klara känner sig väldigt taggad och att en VM-match alltid varit hennes målsättning inom boxningen. Klaras motståndare Fairas blir ett tufft motstånd. Hon har fler matcher i bagaget och är känd för att vara tuff. Trots detta kommer Klara garanterat att ge tufft motstånd då hon i stort sett stått som segrare i alla matcher hon gått hittills. Kollar man på oddssidor ligger Fairas på något lägre odds vilket tyder på att Klara kommer att få ett tufft motstånd.

Klara, som idag är 27 år, kommer ursprungligen från Höllviken söder om Malmö och har en stor meritlista att presentera. Hon går alltid in i en match med fullt fokus och kommer nästan alltid ut som mästare. Klara är obesegrad i alla sina 14 proffsmatcher och i 5 av dem har hon vunnit på knockout.

Armand Krajnc

År 1973 föddes Armand Krajnc i Landskrona. Armand blev snabbt intresserad av kampsport och innan han blev känd som en av Sveriges bästa boxare hann han ta svart bälte i kampsporten Karate.

Redan där blev han även känd för att vara en person som kunde slå ovanligt hårt utifrån den viktklass han fightades i. Hans första klubb var Landskrona BK som han gick med i 1986 för att sedan byta till Höllvikens BK.

När han valde att gå över till boxning kom framgångarna snabbt. År 1999 blev han WBO-världsmästare och behöll sedan den titeln fram till 2002. Då hade han försvarat sitt bälte hela fyra gånger vilket gör att han går till svensk idrottshistoria. Ingen annan svensk boxare har någonsin lyckades med denna bedrift.

Det var också när han tog WBO-titeln som han blev känd i Sverige. Inom boxningskretsar var det många som kände igenom honom men mycket få andra hade hört talas om Armand. Men med titeln spreds ryktet om honom snabbt i sportsliga kretsar.

År 2004 avslutade han sin karriär efter en match mot Sven Ottke (vilken han förlorade). Idag arbetar Armand som tränare i en klubb i Ystad, den stad han nu även bor i.