Boxning är en av världens äldsta sporter och förekom redan under de olympiska spelen i det antika Grekland. Sporten har förändrats mycket sedan dess men populariteten som sport och träningsform består.
I Sverige finns en stark boxningstradition med Ingemar ”Ingo” Johansson, världsmästare i tungvikt 1959, i spetsen. Proffsboxningsförbudet som infördes i Sverige 1969 gjorde att den svenska publiken inte fick njuta av proffsboxning på hemmaplan under nästan fyra decennier men det innebar inte att svenskar inte gjort karriärer utomlands under den tiden. George Scott och Armand Krajnc är två exempel på Svenskar som gjort lyckade karriärer under förbudet och dessa två blev även världsmästare i sina viktklasser. Sedan 2007 är det återigen tillåtet med proffsboxning även om det krävs särskilt tillstånd för att arrangera matcher med fler ronder än fyra för män och sex ronder för kvinnor. Att det är fler ronder för kvinnor beror på att ronderna är kortare för kvinnor.
Vid sidan av proffsboxningen har amatörboxningen haft en helt annan acceptans i Sverige. Amatörboxningen har varit en del av de olympiska spelen sedan 1904 men tidigare var det egentligen bara det faktum att man inte fick tjäna pengar som skiljde sporterna åt. Sedan 1980 har dock amatörerna alltid hjälm och linne på sig, använder mjukare handskar och antalet ronder är max fyra i antal.
Boxningsklubbar finns överallt i Sverige och talanger finns det gott om så både amatörboxningen och proffsboxningen ser ut att ha en ljus framtid. Boxning är dock inte endast en tävlingsport utan en träningsform som uppskattas av många svenskar. Antalet som tränar boxning för att det ger styrka, snabbhet, reflexer och uthållning, samtidigt som det är riktigt kul är många utan att de för den skull är intresserade av att tävla.