En boxares fysik
Förutom de tekniska färdigheter en boxare måste ha i besittning när det kommer till den faktiska boxningen, krävs en fysik utöver det vanliga. En boxare måste vara stark och ha en bra tyngd i sina slag. Vara uthållig nog för att klara av alla de ronder en match på olika nivåer består av, både vad gäller mjölksyrenivån i musklerna och konditionsmässigt allmänt sett. Utöver det ska en boxare ha bra balans och dessutom, kanske viktigast av allt, vara snabb som en kobra med bra rörlighet i kroppen och besitta ett väl fungerande fotarbete.
Vissa människor runt om i världen har svårt att förstå sporter som boxning och kampsport i allmänhet. De kan inte se förbi elementet av våld och förstår inte finessen av de tekniska delarna, eller det engagemang som krävs för att bygga upp den fysik som krävs för sporten. En boxare som en inte har respekt för sig själv och andra, blir allt som oftast inte långvarig inom sporten och faktum är att boxning lett ett stort antal ungdomar från fel till rätt spår och fostrat generationer av idag respektabla medborgare.
Träningen
En stor del av grunden till den träning som krävs för att bli en framgångsrik boxare läggs, mot vad många tror, inte i, utan utanför ringen. Vanliga kropps-styrkeövningar som armhävningar, situps, med mera, varvas med konditionsövningar som vanlig löpning eller till exempel intervallträning. Viktigt är även övningar med olika sorters redskap. Ta där bara ett exempel som hopprepet, ett redskap som är väldigt starkt förknippat med boxning och som både ger utövaren snabbhet, kondition och fotarbete.
Vanligt förekommande är också komplimenterande tyngre styrketräning med vikter och vid denna typ av träning är att man ofta ute efter styrkan i sig och inte nödvändigtvis utav muskelmassa. På senare år och kanske främst inom MMA har vi dessutom sett inslag av mera gymnastiska övningar där hela kroppen medverkar. Tanken bakom detta är att ett fokus på smidighet och balans är ett inslag som är väldigt viktigt i den allsidiga träning man vill åt och på absolut högsta nivå kan även den minsta förbättring i helhetsresultatet vara det som skiljer agnarna från vetet.